CHRISTER HEDBRANT - THE STORY
Jag i himmelriket, d.v.s. på Bealstreet, Memphis
Tenneesse!
På den här tiden var Odengatan i Stockholm en fantastisk gata med mängder av konditorier!
Hit tog mamma mig några gånger om året när vi varit på stan och här vi festade loss på det godaste, kaffe och landgång!
Landgång var den ultimata lyxmackan!
Min berättelse började med att jag varit på stan en kall novemberdag, några plusgrader och regn...sådant där regn med iskalla små droppar som tränger in överallt.
Jag var på väg hem till Täbban och gick mot Östra Station på Odengatan.
Jag var dåligt klädd för klimatet, blöt och frusen som en hund gick jag in på ett kodis för en studs värme och en kopp kaffe.
Jag tog en bricka och såg allt gott som fanns på glashyllorna att plocka åt sig.
Blicken fastnade på sockerkaksskivorna, så jag lämnade brickan och gick fram till kassörskan och frågade vad en sådan kostade.
Fick svar och gick tillbaka till min bricka.
Sockerkakan fick vara, börsen klarade inte av den så det blev en kaffekopp på brickan som jag drog fram till kassörskan och betalde för den.
Hon såg på mig.
Hon såg mina mynt.
Hon såg mig, blöt och huttrande.
"Vänta", sa hon och gick bort och hämtade en sockerkaksskiva som hon gav mig.
Den här vänliga stunden har aldrig lämnat mig.
Jag minns allt som igår och händelsen har poppat upp i mig med jämna mellanrum , som en vacker skatt har den
lagt sig i både hjärnan och hjärtat.
Jag har velat föra denna fina gest/gåva vidare och jag har gjort det vid några tillfällen.
Jag vet det för jag har sett det, kännt igen det, på mottagarens ögon.
Så, arvet från kassörskan, denna kalla novemberdag för så länge sedan kanske sprider sig på något vis!
Det gör mig glad!
Fortsättning följer......så småningom....
Nu är det så småningom igen!!
Nästa anekdot handlar om när jag fick ett abrupt uppvaknande och insåg att jag inte var barn längre...
Jag hade börjat gymnasiet, efter sommaren finns det mycket att prata med kompisarna om, jag gjorde det på en mattelektion.
Läraren blev irriterad, och stannade upp och naglade fast mig med blicken.
En monolog från hans sida lärde mig snabbt att barnets "rättigheter" nu inte gällde längre, ungeför så här:
Christer!
Det är lektion här och de andra i klassrummet ser det här som en chans att lära sig något.
Du underminerar det.
Gymnasiet är friviligt så om det inte tilltalar dig att vara här under våra premisser så kan du gå ut, gå hem och göra något annat. Du väljer.
Tiden denna monolog tog fick mig att inse vad som gällde, jag blev bra mycket mer vuxen på ett par minuter.
Jag såg ut ungefär så här då, att idolen var Mick Jagger var ingen hemlis!
My story....Ja, nu har jag velat, än hit än dit, hur jag skall göra!
Lägga upp några bilder med korta kommentarer eller skriva My story.
Just nu lutar det åt min historia (igen!),
Snart, snart blir det något i alla fall.
Är det "snart" nu, våren 2018?
Nja, vet inte det men jag skall försöka göra något i alla fall!
En anekdot till att börja med!
Hur det lilla kan få stor betydelse är vad det handlar om.
Den inträffar när jag är 15 år.
Jag såg ut ungefär så här då.
Sedan rullade det på i gymnasiet, jag tog på mig fyra år för att komma igenom den treåriga utbildningen.
Skyller det på vilsenhet, visste helt enkelt inte viken linje jag skulle gå, betygen räckte för de flesta linjerna.
Så, jag började på tekniskt. Täby hade inget tekniskt på den här tiden (Ja, det är läääänge sedan!!) så de hyrde in mig
som dagelev på anrika Viggbyholms internatskola.
Jag kom på relativt snabbt att jag inte vllle vara där så jag bytte till natur i stället, en lättnad att hamna bland mina gamla skolkompisar som första årgång på det helt nya Tibble Gymnasium!
Men natur föll mig inte heller på läppen så jag kämpade med att få så låga betyg som möjligt för att få gå om och då på samhällslinjen. Jag lyckades!
Sedan kände jag mig hemma på samhällslinjen, jag fick ju möjligheten att lägga till mitt favoritämne matte under alla de tre åren! Så till slut lyckades jag sätta mössan på hårsvallet!
Sedan...ja, så var det dags att på allvar fundera över vad i denna värld jag skulle försöka försörja mig på?
Hade ingen aning!
Men min (relativa) fallenhet för naturvetenskapliga ämnen, läs matte och fysik, fick mig att snegla på det här nya som hette ADB, förkortning för Automatisk Data Behandling.
Det stod i tidningar om det här revolutionerande som hette data!
De som utbildade sig i ämnet slets från skolan under pågående utbildningar och fick jobb direkt med löjligt höga löner!
Då tänkte jag: "Det här är nåt för mig"!
Så, sagt och gjort, jag skrev in mig på kurser med bara ADB, tror det fanns upp till 120 poäng, motsvarande 3 års heltidsstudier i ämnet.
Men, studievägledaren på Stockhoms Univeritet tänkte att han skulle rädda mig från detta galna val,
så jag blev inkallat på "vägledning".
Jag fick då höra av denna studievägledare att: "Det är med data kommer snart att ha blåst över, det är en
dagslända. Så funder över det här, börja du med 20 poäng matte eller statistik medan du mognar i ditt val".
Så, det blev statistik.
Efter den 20-poängaren var det dags att lära sig att skydda riket, m.a.o. lumpen!
Inför mönstringen gick ju rykten om att "alla" 08-or hamnade i Boden, så det var med nervositet som den delen genomfördes. Men!
När det blev dags för placering så blev det som radarobservatör inom Flygvapnet!
På F2, Hägernäs, ett par kilometer hemifrån!
Vilken lycka!
Utbildningen på F2 var intressant, att på nära håll få se och vara en del av Sveriges luftförsvar kändes stort!
Efter utbildningen blev vi placerade, skräcken var att bli det i norra norrbotten,
Det ligger....ja, inget ställe man ville till i alla fall!
Där behövdes bara en man, så det blev en skåning i vår grupp som fick ytterligare 12 månaders närkontakt med snön där!
Själv hade jag tur igen, hamnade i en radargruppcentral, RGC, som löd under F16/F20 i Uppsala. Perfekt!
Där gjorde jag min insats för Sverige!
Det intressantaste var när försvaret testade det egna försvaret av luftrummet genom att skicka upp ett par flygplan med avstängda transpondrar (= Ingen identitet) rakt in över svenskt territorium.
Även om det hände på en storhelg så fanns det alltid jaktflyg startberedda som gick upp direkt och jagade rätt på inkräktarna och indentifierade dem.
Ibland aaaaaningen sent innan de fick kontakt.....är det PÅSK så är det...men det har säkert blivit bättre med det, det är ju 50 år sedan!
Näsbydalsskolan